Den mentala biten

Idag läste jag ett riktigt bra blogginlägg från Thomas Couetdic här [url]http://thomadventures.blogspot.com/2009/03/interview-for-urban-runners.html[/url].

Bland annat gick han in på att den mentala biten försvinner när man tränar inomhus. Om man gör en kong över mjuka hinder så slår man sig inte om man gör ett misstag, därför har man ingen anledning att vara rädd. Utomhus så måste man klara av det för att inte slå sig, både att våga och själva rörelsen blir utmaningar.

Jag tycker att det ofta är bra att man straffas för sina misstag (bara det inte är ett överdrivet straff). Om man gör självmål i fotboll så ska det bli mål för motståndarna, om man överträder reglerna så ska man bli utvisad, om man gör ett dåligt drag i schack så ska motståndaren kunna dra nytta av det osv.

Thomas skrev även att man ska göra svåra saker om man tror att man klarar dem nu. Man ska inte vänta, isåfall blir de lättare och man övervinner aldrig det mentala hindret. Detta håller jag verkligen med om.

Idag överkom jag ett mentalt hinder när jag badade i havet, på ett sätt hatar jag det, men jag tror att det är bra både för kroppen och huvet. Det var blött.