Gör det så svårt som möjligt

Mitt förra inlägg handlade om att göra det på bra som möjligt, nu påstår jag att man ska göra det så svårt som möjligt, hur går det ihop?

Om man bara går någonstans utan att tänka på vad man gör så kommer man inte bli bättre på något, möjligtvis få lite bättre flås. Om man gör något så bra som möjligt kommer precisionen förbättras. Om man gör det svårt så kommer man också förbättras, när man gör det svårt så ska man självklart samtidigt göra det så bra som möjligt.

Om man har lätt för armhävningar så får man inte ut så jättemycket på att göra 100 i följd, man förbättras mer genom att försvåra det. Alla övningar går att försvåra, man kan göra det svårare att hålla balansen, göra det i en annan position, med tyngre vikt etc.

I att göra saker svårare ingår även bryta gamla vanor. Gå inte samma vägar hela tiden, då kommer du aldrig finna något nytt. Umgås inte med samma personer hela tiden, tacka ja till att träffa personer som du normalt sett skulle tackat nej till, oftast lär man sig något nytt av det.

Givetvis behöver man inte alltid göra saker svårare. Det är kanske dumt att klippa sina kunder med motorsågen om man är frisör. Gör saker svårare vid rätt tillfällen och ta inga onödiga risker. Man ska inte göra det för svårt; börja inte jonglera med sju bollar, man kommer tappa motivationen när man inte lyckas eller inte ser förbättring.

Något jag roade mig med hela grundskolan var att balansera (oftast) på de två bakbenen av stolen. Jag ramlade ofta, efter ett tag blev klassen van vid det, men nu är min balans så bra att jag ibland kan sitta på baknenen av stolen i flera minuter utan att hålla eller luta mig mot något.

Så att göra saker svårt och bra kan kombineras. Man lär sig mer på något nytt än att göra som vanligt, även om det i vissa fall är sämre kortsiktigt.