Att träna ensam eller med andra

Detta inlägg är främst inriktat på parkour, men även ni som inte tränar parkour kan säkert ha nytta av något.

Här kommer mina åsikter angående att träna ensam eller med andra.

Att träna själv gör att man får välja hur man vill träna själv, man får gå sin egen väg och hitta sin egen stil, välja vad, var och hur länge man vill träna. När man tränar många så verkar det som att många står på kö för att göra samma saker, ofta sådant som mer är tricks än parkour. Mitt intryck är att en grupp traceurer som tränar med varandra får en viss stil, och stilarna mellan olika grupper skilljer sig från varandra, rätt eller fel? Om det stämmer så tyder det på att de inte riktigt går sin egna väg, utan påverkas väldigt mycket av andra. Vissa är inte så kreativa utan gör mest som de andra. När man tränar ensam tror jag att många vågar göra saker som de inte vågar i grupp, nya och annorlunda saker, att gå tillbaka till grunderna och kanske "leka" lite mer.

Personligen tror jag att säkerheten blir högre när man tränar själv. Även om meningen är att man inte ska jämföra sig med andra så är det väldigt enkelt att detta händer, för dem flesta sker det automatiskt. De flesta (även jag) tänker för mycket på vad andra tänker om en, av dem orsakerna kan skaderisken höjas. Press kan dock även vara bra. När man tränar styrka eller kondition så tar en del i mer om de är flera stycken, och när man tränar parkour så är en del kanske lite för försiktiga och behöver några som tittar på (om det inte ger motsatt effekt: att man inte vågar alls).

När man tränar parkour (eller liknande) så finns det inte mycket rätt och fel. Grundläggande regler som att landa på den främre delen av foten sprids på internet både genom text och videos. Detta gör att det fungerar bra att börja träna ensam. Om man skulle göra något lite "fel" så lär man upptäcka det ganska snabbt förutsatt att man försöker röra sig så effektivt som möjligt och inte bara springa runt och göra tricks.

Jag tror att det kan vara ett litet hinder att kolla igenom alla rörelser på tutorialsidan först och sedan försöka göra samma sak. Helst hade jag sett att nybörjare bara försökte ta sig fram så snabbt/effektivt/säkert som möjligt innan de kollade på teknikerna Jag tror att teknikerna i vissa fall kan göra att kreativiteten hämmas. Många verkar ha en bas av rörelser i huvudet och föröker att hitta hinder där de passar istället för att först hitta hinder och sedan anpassa sina rörelser efter dem. Jag tycker att sådant är mer tricks än parkour. Men missförstå mig inte, jag menar inte att man ska göra allt så effektivt som möjligt hela tiden, det är bra att försvåra också.

(Nu kom jag att tänka på att Parkour Generations brukar låta småbarn ta sig fram genom en bana med sina egna rörelser, och efter det så visar ledarna hur de kan göra istället. Barn är bra på att vara kreativa och hitta på egna saker, vi äldre hade ofta tjänat på att tänka mer utanför våra skapade "tankegränser" (outside the box).)

När man tränar ensam så är det extra viktigt att inte ta några onödiga risker. Telefon kan vara bra att ta med, framförallt om man tränar avlägset, som i skogen. Det finns en liten risk att bryta ett ben eller liknande även om han tar det försiktigt. Men man behöver inte vara rädd för att träna ensam och man tar det lungt.

Många tycker att det är roligare att träna med andra. Det är bättre att träna med andra och ha roligt än att inte träna alls. Många tycker dock att det är minst lika roligt att träna ensamma. Olika personer tränar för olika saker, en del vill ha roligt, en del vill nå sin fulla potential etc, alla har rätt till sin egen anledning till träning.

Även många erfarna säger att det är viktigt att träna ensam ibland, jag hittar dock ingen länk till det nu.

En annan sak som kan påverka om man ska träna ensam eller med andra är sin fysiska bakgrund. En person utan någon större kroppskontroll och idrottslig bakrund har svårare att förstå vad han/hon kan göra bättre än en som är gymnast. En gymnast är mer erfaren och har lättare att förbättra dåliga rörelser. Därför kan de med mindre kroppskontroll behöva (mer) hjälp.

Det som jag ser som den kanske största fördelen med att träna med andra är att man kan se dem göra saker som man förut trodde var näst intill omöjliga. Detta gör att de mentala gränserna i huvudet flyttas. Men för att detta ska ske behöver de som man kollar på göra saker som är långt över sin egen nivå.

När man har tränat ett tag så får man en till anledning att träna med andra, man kan lära dem. Jag hoppas att alla hjälper varandra att lära sig. Man ska inte behöva fråga för att få råd, man ska ge folk råd när man ser någon som kan göra något bättre. För att detta ska funka måste givetvis personen som får rådet vara villig att ta emot det, de försöker hjälpa dig, då ska du vara tacksam.

Sammanfattning: Den är upp till var och en om de vill träna ensamma. Men om man vill utvecklas tror jag att det är väldigt viktigt att träna ensam, iaf ibland. Det kan även vara bra att träna med andra.

Det är alltså mina åsikter. Jag säger varken att jag gör rätt eller att det jag skriver är rätt, men hoppas att något av det är tänkvärt för någon. All konstruktiv kritik är bra.