Först nu i övre tonåren ser jag hur allt i världen hänger ihop, en regel inom ett område fungerar på samma sätt någon annanstans. Ett enkelt exempel:
Jag lyssnade på en som talade om att Sverige utvecklas dåligt. Svenskarna ser landet som "färdigt" medans vi ser andra land som utvecklingsländer. Detta har gjort att många t ex länder i Asien har växt förbi oss i rasande takt (bättre teknologi, mycket högre byggnader osv). Svenskarna ser landet som färdigt och drömmer inte om att utveckla landet, endast ca en tredjedel av befolkningen tror att vi kommer få det bättre (samtidigt som vi tycker att det var sämre förr). Man måste våga drömma för att utvecklas.
Precis samma sak gäller inom parkour och annan sport, man måste våga drömma för att utvecklas. Om man tycker att man har blivit bra och inte tänker på att ta nästa steg såkommer man inte utvecklas i samma takt.
På samma sätt är det med rörelser. Om man tränar på en rörelse såblir man även bättre på andra, därför är det bättre att göra något än inget.
7 år sedan
1 kommentar:
Håller med.
Jag tror att man helt enkelt måste vara aktiv hela tiden för att utvecklas. Det går inte att tänka ''Nu har jag gjort mitt'' utan att hela tiden tänka att man måste bli bättre och bättre. Det finns ingen gräns. Därför är det viktigt att man aldrig jämför sig med varelse det sämre eller bättre. Då har man redan satt en gräns.
Skicka en kommentar